Magnus Linton

Knark & media

2010-09-03T15:27:00.000+01:00

Bloggtråden "Från tryck" var tydligen så intressant att Sveriges Radio nu tar upp ämnet. I P1:s program Medierna i morgon lördag debatterar jag och Lasse Wierup om han är "korrupt" eller ej. Formuleringen är hans egen och jag försökte förklara att min poäng givetvis inte var att boken Kokain kommit till under några formellt formulerade villkor från svensk polis, utan bara att dess analyser, metoder och slutsatser var bakbundna av Lasses behov av att inte förlora sina poliskällor. Jag har svårt att förstå upprördheten eftersom det senare finns dokumenterat i det mejlutbyte vi haft om saken. Många andra saker finns att säga om det Lasse kallar "journalisters speciella ansvar" i drogfrågan och jag återkommer här om det. Men helt kort handlar det om att jag menar att journalister har exakt samma ansvar i denna fråga som i andra, nämligen att berätta det som är sant och relevant utan hänsyn till publiceringens konsekvenser (om inget mänskligt liv direkt står på spel) och Lasse menar att vi har ett ansvar i denna fråga som är av annat väsen än det vanliga journalistuppdraget. Riktigt hur detta ser ut fick jag inte klart för mig, men han tycks mena att det i journalistkåren finns en "romantisering av droger" som strider mot vad journalister borde syssla med. Jag skulle gärna se exempel på denna våg av romantiserande publiceringar för jag känner inte igen den. Tvärtom menar jag att det är ett häpnadsväckande påstående, med tanke på att den enda riktigt stora - o här pratar vi nationella skandaler av historiska mått - anklagelse man kan rikta mot svensk media är att den under de trettio senaste åren berättat allt annat än det som är sant och relevant om droger utan istället ställt upp på polisens, politikernas o hela myndighetssveriges krav på ett hundraprocentigt konsensus om att ENBART ta hänsyn till konsekvenser - oavsett fakta. Det har lett till att, som Björn Fries riktigt konstaterat, "vi i Sverige inte vet någonting om droger".

Recensioner av Cocaína

2010-09-01T11:41:00.000+01:00

Vill än en gång tacka alla som hjälpte till och gjorde min bok möjlig. De flesta av er finns i Colombia eller USA och talar inte svenska, men många också i Sverige. Tack Elina, Hanna, Caroline, Anna-Karin, Per, Ron, Anna, Ann-Louise, Stefan och alla andra - men framför allt min förläggare Richard Herold som såg hur ett kapitelomkast skulle ge berättelsen mycket bättre stuns. Här de recensioner som hittills kommit:

sds o dn

2010-09-01T06:39:00.000+01:00

sydsvenskan o dn har underbara recensioner idag. hittar dock inte dn:s på webben än. gissar den kommer upp snart.

Radions gäst

2010-08-31T13:38:00.000+01:00

Jag är "dagens gäst" i P1:s Studio ett i dag för er som ev är intresserade att höra mer om meningen med Cocaína. Tror inslaget börjar runt 16.30.

Recensioner

2010-08-31T11:01:00.000+01:00

Här de första recensionerna av Cocaína:

Ögonöppnare (Sveriges Radio)

Releasekalas!

2010-08-25T18:08:00.000+01:00

Nu på fredag 27/8 releasar Atlas förlag Cocaína o alla som är intresserade av boken är mycket mycket välkomna till bar Brofästet, Hornstulls strand 13 (nya stället just under Liljeholmsbron), från 20.00. Vin till alla o chans att köpa bok till nästan-gratis-pris.

Boken som blev två

2010-08-24T11:41:00.000+01:00

Under posten "Från tryck" pågår en diskussion mellan mej och Erik de la Reguera om de olika böcker vi skrivit som kan intressera flera. Delta gärna.

Farc i P3

2010-08-20T15:00:00.000+01:00

Nu på söndag 18.00 sänds Martin Ezpeletas radiodokumentär "Farc - kommunism, kokain och kidnappningar" i P3. Läs mer här. Berättar bland annat den kidnappade svensken Roland Janssons sorliga historia. Jag medverkar som kommentator, liksom Carlos Vidales. Har inte hört programmet men tror det kan bli bra. Ezpeleta verkar ha ett nyktert perspektiv.

Från tryck

2010-08-17T01:22:00.000+01:00

Min nya bok Cocaína kom just från tryckeriet o förlagschefen säger att inget gått snett. Ska hämta en trave i morgon. Ovan Elinas underbara omslag intresserade ska kolla efter i bokhandeln om en vecka eller två. Blir releasekalas fre 27/8 - sannolikt på Café Copacabana eller bar El Mundo - o alla bloggläsare är förstås välkomna. Mer detaljerad info kommer här inom kort.

Kokainets vardag

2010-08-01T11:29:00.000+01:00

Det kränger i kurvorna när Graciano slingrar sin stock allt längre in mot guldets hjärta. Lianer, grenar, sly, träd och blad stora som lakan hänger över vattenstråket när han säkert sticker kanoten genom de mörka grottorna.

--- Snart framme.

Knarkkrig i TV4

2010-07-29T21:42:00.000+01:00

Här en diskussion i TV4:s morgonsoffa i dag som jag var med i apropå utvecklingen i Mexiko:

Santos säkra seger

2010-06-21T02:07:00.000+01:00

Med 69 procent av rösterna - det största stöd en colombiansk president någonsin fått - vann uribismens kandidat Juan Manuel Santos söndagens presidentval i Colombia. Helt som tippat. Santos är inte bara från presskonglomeratfamljen som äger landets största dagstidning och en rad andra avgörande medier utan har också som försvarsminister varit ytterst ansvarig för flera av landets värsta skandaler de senaste åren - den av världen fördömda attacken i Ecuador, militärens mord på fattigpojkar och säkerhetspolisens spioneri och attentat mot oppositionen. Men det har inte spelat någon roll. Juan Manuel Santos har med sin sympatiska framtoning lyckats få folk att glömma skandalerna - det sorgliga är att det bara är de stora städernas intellektuella som bryr sig - och i stället se honom som en garant för att Colombia ska fortsätta att få militärt stöd från USA för att hålla Farc på mattan.

Mycket är intressant med valet av Santos, men mest spännande blir att följa hur relationerna mellan Colombia och Venezuela ska utvecklas med honom som president. Chávez sade för ett par månader sedan att han skulle frysa alla relationer med Colombia om Santos blev vald, efter att den senare hävdat att han skulle ha agerat exakt på samma sätt som han gjorde i Ecuador (gå till militär attack på ett annat lands territorium) om han fick chansen igen. Ett sådant uppförande skulle givetvis innebära ett storkrig i regionen, och det är möjligt att det är det som nu väntar. Jag tror inte det, men om bara en av presidenterna på de två sidorna om gränsen håller ord är det svårt att se hur ländernas folk - historiskt och ekonomiskt sammalänkade - ska kunna ha normala förbindelser med varandra.

Den colombianska uribismen - med dess nye arvtagare - har på ett paradoxalt sätt börjat likna den argentinska peronismen, fast uppdaterad och från höger. Av det som utspelat sig i Colombia under nollnolltalet finns förutom likheter med Argentina för ett halvsekel sedan också slående likheter med dagens Italien och Israel. Det förra internt, de senare externt. Mer om den saken i min kommande bok samt om hur det kom sig att det politiska triangeldramat USA-kokain-Colombia slutade i en så total konsolidering av högern i Latinamerikas vackraste land.

Stiltje

2010-06-04T23:48:00.000+01:00

Lessen att inget händer här just nu o dessvärre lär tystnaden fortsätta nån vecka eller två. Måste ta hand om son o styra upp min bok som går i tryck snart.

Massakern

2010-05-31T13:52:00.000+01:00

Fortfarande helt skakad över vad som hänt o att ingen information kommit ut från vad som egentligen inträffat och vilka som dödats i massakern i morse. Har flera mycket nära vänner som var/är med på båtarna o orkar inte skriva nåt om Colombia just nu o kan bara uppmana alla att delta i de demonstrationer o protester mot Israels agerande som arrangeras över hela världen just nu. Helt vansinnigt hela grejen. Chockerande.

Stöddemonstrationer för Ship to Gaza 31 maj 2010:

Högern segrar igen

2010-05-31T01:58:00.000+01:00

Som jag antytt i tidigare inlägg var de opinionsundersökningar som visade att Antanas Mockus hade en reell chans att vinna dagens colombianska presidentval för mycket gjorda i storstäderna och därmed värdelösa. Uribismons kandidat Juan Manuel Santos - i egenskap av fd försvarsminister ytterst ansvarig för flera av de människorättsskandaler som just nu skakar landet - vann stort med 47 procent mot Mockus 21 procent. En praktseger. Och han kommer, om inget sensationellt händer de närmsta veckorna, lätt vinna i andra omgången 20 juni. Colombia går därmed vidare i den rikting som slogs in på i och med kongressvalet i mars då högern stärktes ytterligare och flera partier bildade av kriminella godsägare tog sig in i kongressen.

Slutsatsen man kan dra är flera men franför allt: a) Colombia är ett land vars folk fortsätter att efterfråga aukoritära lösningar på landets problem. Skulden till detta vilar tungt på Farc, som i princip är den kraft som skapat och under nollnolltalet underhållit Alvaro Uribes militärpopulistiska projekt, det som nu alltså blir kvar vid makten. b) I Colombia bryr sig väljarmajoriteten inte om huruvida politiker, kongressledamöter eller regeringar arbetar med lagliga eller olagliga metoder så länge de håller gerillan på mattan. c) Den femtio år långa konfliktens grundläggande problem - fattigdom, jordkoncentration, korruption o en allt mer sofistikerad knarkhandel - har nu hamnat ännu ett snäpp längre från sin lösning o det lär nu bli mer av åtgärder som är effektiva på fem års sikt men förödande i ett femtioårsperspektiv. d) Den redan förödande konflikten med Venezuela kommer att tillta, och ett krig är allt mer sannolikt.

Sid, en dag

2010-05-28T23:33:00.000+01:00

Ovan ligger skälet till att jag inte hunnit med några analyser inför det colombianska presidentvalet på söndag. Skön sockerklump. Angående Colombia uppmanar jag tills vidare till lyssning på P1:s Konflikt lördag morgon som helt ägnas valet, landet o konflikten med Venezuela. Lär bli spännande. Ska försöka sätta ihop en text o lägga upp här lördag kväll om mina tankar om vad som pekar mot uribismons liv respektive död.

Choc-Quib-Town

2010-05-28T01:53:00.000+01:00

Nu på lördag spelar min bogotanska pokerkompis Tostao o hans band Choc-Quib-Town på Kägelbanan. Missa inte. Kommer bli rolig kväll. Bandet är från colombianska provinsen Chocó, en fantastiskt vacker men också mycket sorglig plats som spelar en central roll i min kommande bok om kokainkrigets senaste frontlinjer.

Ambassadören & medierna

2010-05-27T13:18:00.000+01:00

För ett år sedan kontaktades pr-byrån Frank Kommunikation av Colombias ambassad i Stockholm då landet behövde en mediestrategi för att få svensk press att skriva mer om colombianska stränder och mindre om den colombianska militärens systematiska mördande av fattigpojkar, det senare bara en av alla människorättsskandaler som nu skakar landet.

Arbetaren

2010-05-13T16:53:00.000+01:00

Är osäker på vad läsare av denna blogg har för relation till tidningen Arbetaren, platsen där jag och en rad andra skribenter tog våra första journalistiska steg. Hur som pågår en debatt om tidningens aktuella förfall där ett upprop som jag undertecknade publicerades i Aftonblandet förra veckan o som i dag fick ett förljuget svar av nye chefredaktören Mattias Pettersson. Bäst följer ni utvecklingen på Rikard Warlenius och Jonas Fogelqvists bloggar. Om jag har nåt att vara stolt för som redaktör utanför tiden på Arena så är det att jag under åren på Arbetaren journalistiskt förlöste vad som skulle bli två av den svenska vänsterns allra viktigaste röster; Rasmus Fleischer och Andreas Malm. Att det var bättre förr är en fras jag ogärna tar i min mun, men att några geniala personer kommer födas på Arbetaren under tiotalet ser allt mindre sannolikt ut. Mycket sorglig hela historien.

Musica

2010-05-10T19:05:00.000+01:00

Ska meddela mig här i lite mer politiserad form snart men tills vidare bara en puff för att jag ihop med Stockholm Konstsim Herr spelar skivor på Momma (Renstiernas gata 30) nu på onsdag 12 maj förutsatt att Elina inte föder vår man just den dagen. Från 20.00. Kom.

Reklam

2010-05-04T23:53:00.000+01:00

Två event att gå på i helgen:

Mellan lik och lina

2010-04-28T11:03:00.000+01:00

För första gången i historien tycks Sverige - västs mest naiva land i narkotikafrågor - kunna få en vettig drogdebatt. Med Lasse Wierups och Erik de la Regueras bok Kokain lyfts äntligen perspektivet från den lilla frågan till den stora; från missbruk till drogindustrins blodiga arbetsgolv. Men när de duktiga - Per Svensson kokade i DN 21/4 ner allt till formeln "pulver i näsan, blod på händerna, svårare än så är det inte" - nu ställer sig på porösa premisser och pekar finger åt ertappade kändisar gäller det att hålla ett par saker i minnet för att debatten inte än en gång ska låsa sig i blågul förljugenheten. För det väl ingen som på allvar tror att storgråtarna tagit kokain för sista gången?

Heja Sverige!

2010-04-26T14:48:00.000+01:00

En av de frågor jag drivit sen 1990-talet är aktiv dödshjälp och med dagens besked från Socialstyrelsen har Sverige tagit ett tydligt steg framåt. Den kristna ateism som länge reglerat landet i frågor om liv/död, sex o droger håller successivt - o det har inte varit svårt att räkna ut att det är enda rimliga utvecklingen - på att bytas ut mot en reellt sekulär lagstiftning. Vackert.

Evo o bögarna

2010-04-23T17:31:00.000+01:00

Please bekräfta någon att detta är ett skämt eller i alla fall att det bara är en illvillig förvrängning från högermedia. Evo ska enligt referatet ha sagt homosexualitet är en produkt av genmanipulerade kycklingar (en sorts spridning av feminina hormoner). Hinner inte kolla vidare nu men tar tills vidare för givet att det inte har nåt med verkligheten att göra. Annars är det bara att sortera in honom i freakfacket för gott, i guess.

Grön våg i Colombia

2010-04-23T12:57:00.000+01:00

Efter den colombianska Watergate-skandalen har högerns presidentkandidat Juan Manuel Santos - försvarsminister och ytterst ansvarig för statens förföljelse av sida medborgare - rasat i opinionsundersökningarna och igår kom nyheten att det gröna partiets Antanas Mockus skulle bli president i Colombia om valet hölls idag. Helt sensationellt.

För er som såg den där härliga dokumentärfilmen om Bogotá är Mockus alltså rektorn på det stora universitetet som moonade inför studenterna, gifte sig på cirkus och har revolutionerat de urbana colombianernas mentaliteter med en rad spektakulära politiska projekt under sin tid som borgmästare i huvudstaden. Jag intervjuade honom inför kapitlet om feministisk kamp i Colombia i Americanos eftersom han - för att visa hur urspårad de colombianska maskuliniteterna blivit i sina våldsamt religiösa övertoner - instiftade en "kvinnornas dag", ett tillfälle då män överhuvudtaget inte skulle gå ut. Eventets mer djupgående effekter på det colombianska samhället finns beskrivet i kapitlet "Aborto libre" i Americanos.