Magnus Linton

Monroe dead or alive

2010-03-01T14:08:00.000+01:00

I The New Republic skriver Jorge Castañeda, författaren till den lysande Utopia Unarmed - The Latin American Left After the Cold War, en intressant artikel om effekterna av att USA nu helt slutat att intressera sig för den kontinentala grannen i syd: "It has grown increasingly difficult for certain regimes to blame Washington for their failures. From Venezuela to Argentina to Bolivia, populist governments have pursued economic and social policies, as well as geopolitical alliances, that can scarcely help their people. When these policies inevitably fail, these governments won’t be able to replicate the rhetorical trickery of the Cubans or the Sandinistas. They cannot hold Washington responsible for their setbacks. At best, they can argue that the peasants in the Andes are still hungry because of the presence of U.S. troops in Afghanistan, but that is not an easy sell."

Castañeda har klivit rätt långt högerut på sistone o hans tonart börjar kännas igen, så den som vill ha lite bra motvikt i ett besläktat men annat ärende kan läsa Greg Grandins essä Muscling Latin America i The Nation: "The anchor of this condensed Monroe Doctrine is Plan Colombia. Heading into the eleventh year of what was planned to phase out after five, Washington's multibillion-dollar military aid package has failed to stem the flow of illegal narcotics into the United States. More Andean coca was synthesized into cocaine in 2008 than in 1998, and the drug's retail price is significantly lower today, adjusted for inflation, than it was a decade ago. But Plan Colombia is not really about drugs; it is the Latin American edition of GCOIN, or Global Counterinsurgency, the current term used by strategists to downplay the religious and ideological associations of George W. Bush's bungled 'global war on terror' and focus on a more modest program of extending state rule over 'lawless' or 'ungoverned spaces,' in GCOIN parlance."

Buenas noticias

2010-02-27T13:08:00.000+01:00

Här väldigt fina nyheter från Colombia, landet som under senaste året varit på vippen att falla över i semidiktatur. Nu startar äntligen valkampanjen - presidentval i maj - o så vitt jag kan se är Sergio Fajardo, framgångsrika borgmästaren från Medellín, den enda som skulle kunna slå uribismons kandidat Juan-Manuel Santos. Den senare är patriark i landets mäktigaste mediefamilj - Colombias Bonniers - o kommer ha de två stora tevekanalerna, den största dagstidningen o landets största radiokanal på sin sida. Och då vinner man som bekant lätt. Fajardo har rejält med karisma på sin sida men dessvärre inte ens ett parti (inget ovanligt dock i Colombia att populära män startar, o vinner, presidentvalskampanjer utan parti). Liberalernas kandidat Rafael Pardo är en bra demokrat men tyvärr helt utan karisma och utan det kommer man ingenstans i världens mest karismatiska land. Polo Democrático, det nya vänsterpartiet som möblerat om det politiska landskapet på senare år o varit avgörande för mycket positivt som hänt, är tyvärr inte moget än för mer än att vara effektiv opposition. Dess kandidat, Gustavo Petro, är landets viktigaste politiker men tyvärr helt chanslös i presidentracet. För smart, för urban, för vänster, för feminin. Det viktiga just nu är emellertid att den colombianska demokratin räddats o att Alvaro Uribes försök att reprisera Perus Fujimori o Venezuelas Chávez gick om inte. Härligt. Tack konstitutionsdomstolen. Landet lever.

Metatårta

2010-02-26T18:27:00.000+01:00

Klas Gustavsson är en skoj o skarp tänkare som skrivit den lysande boken Socialismens liv efter döden o som gjort detta inlägg i Arenadebatten som jag tydligen missat. Bra o tänkvärt för den som orkar lite meta på meta på meta.

Relativofoberna

2010-02-22T19:36:00.000+01:00

Fick mig ett gott skratt här när jag ser att Dan & Daniel i dagens Aftonbladet skriver att Arenas redaktörer "förnekar sin postmoderna linje" o ägnar sig åt "flummig relativism" i stället för att "tänka radikalt". Är lite osäker på när Dan & Daniel föddes men bara en kort fråga: vilka radikala tankar är sen säg 30 år tillbaka inte postmoderna o relativistiska? Den här tjockskalliga konservatismen som ryker ur öronen på pojkarna är ju när man tänker efter rätt sanslös. Vad är det som INTE relativiserats de senaste 50 åren? Klass? Man? Kvinna? Människa? Sjukdom? Etnicitet? Nation? Arbete? Sexualitet? Makt? Vad? Kan vi inte få ett - säger ett - exempel på vad det är som är det där fasta grabbarna så desperat ropar på? Jag skrev i Arena under den tid jag var chefredaktör att inte ens "människovärde" är ett begrepp med analystiskt värde utan bara en tom retorisk figur. Fritt att invända - vad säger D&D? Vad är människovärde i fast mening? Har ni tänkt nåt på det? O då menar jag inte som politisk plattityd utan som nåt med bärande filosofiskt värde. Att Vatikanen, Axess, KD, Opus Dei, Sverigedemokraterna, Göran Skytte, George Bush o min sen länge döda farfar argumenterar på det där relativofoba sättet är ingen nyhet för mig - men två självidentifierade socialister? O som kallar sitt tänkande radikalt? Holy fuckin Hell. Är det inte 2010?

Sverige & knarket

2010-02-22T19:22:00.000+01:00

Först nu fick jag tid att lyssna på hela Konflikts sändning om den svenska narkotikapolitiken och som jag misstänkte blev slutsatsen än en gång förödande för svensk linje. Tack Konflikt. Stackars Norden. I den där idéhistoriska essän jag tipsade om skrev jag redan 2002 att någon borde göra en liknande granskning av den svenska drogpolitikens mördande konsekvenser som den Maciej Zaremba gjorde om tvångssteriliseringarna. Är en jättestory. Men inget har hittills hörts. Ska göra det själv. En vacker dag.

Rena utopier

2010-02-20T03:24:00.000+01:00

När jag på 1990-talet började skriva om de problem utopin om det narkotikafria samhället skapar - massor av onödiga dödsfall - var det lite av en desperat enmanskamp i offentligheten. Få vänner. Sen blev det bättre, o i slutet på nollnolltalet hade de flesta svenska ledarsidor bytt fot o är i dag förespråkare av metadon o sprutbyten. Dagens Konflikt har rubriken "Ett samhälle fritt från narkotika - utopi eller möjlighet?" o av pufftexten är det svårt o få en uppfattning om ifall programmet kommer ända i någon slutsats, men jag tror det. Lyssna. Här min essä Den nationella baksmällan som jag skrev för många år sen o som ger en idéhistorisk bakgrund till dagens dilemman i drogpolitiken.

Drogmarschen

2010-02-19T00:06:00.000+01:00

För inte länge sen hände nåt intressant bland den kristna högerns kolumnister o politiker här i Colombia; Sverige - landets som brukar dömas ut som förtappat socialistiskt - blev plötsligt en positiv referens för religiösa nynationalister. Ett mönsterland. Ett riktmärke. Eller, framför allt: en tydligt stat.

Glidande kön

2010-02-09T16:54:00.000+01:00

Sorry att inget händer här just nu men jag är för trängd av annalkande återresa till Sthlm, husstädning, vänner som vill skåla hejdå och hotande dödlinjer för att hinna blogga denna vecka. Kan just nu bara tipsa om ett mkt intressant inslag om sport o kön sin gick i gårdagens Studio ett.

Stiegs stil

2010-02-01T17:40:00.000+01:00

Lustig denna debatt om att Larsson inte kunde skriva. Har bara redigerat en text av Stieg Larsson - när jag var redaktör på Arbetaren - och den var som jag minns det mycket välskriven. Debattartikel om AFA med bra faktasamling plus effektivt uppbyggda poänger. Till och med skön rytm. Kan förstås inte svära på att den inte var spökskriven av någon annan, en fråga Åsa Linderborgs informanter inte verkar ställa sig, men har svårt att tro det. Hade direkt kontakt med honom. Har för övrigt just landat i Cartagena o har bara sporadisk uppkoppling dessa dagar. Blir magert bloggande denna vecka. Ska skriva ett reportage till Arena. Åter i Bogotá lördag.

När Chomsky har rätt

2010-01-30T22:00:00.000+01:00

Som läsare av denna blogg vet hör Noam Chomsky inte till mina idoler och han har ingen vidare koll på vad som händer i södra Colombia, men analysen i detta föredrag är helt korrekt. En liten läxa till Olle Svenning o andra som svävar vidare i villfarelsen att kritik av kriget mot narkotikan är en högerposition. I ingen del av världen utom Sverige är det så. Ingen. Apropå den lite lustiga Arenadiskussionen om att gå eller inte gå under enade fanor är det kanske dags för svensk vänster att ansluta sig till den globala radikalismen i en av världens största politiska frågor. Men jag gissar det är som vanligt; när nordisk vänster i ett globalt perspektiv är i promilleminoritet så är det bara världen, den förkrossande majotiten, som har fel. Jorå, den sången har man hört. Nedanstående perspektiv är ett av alla som behandlas i min kommande bok.

Arenas arena

2010-01-30T08:31:00.000+01:00

Är sent ute här inser jag för jag hade helt missat att naturvänstern samlats till Arenabashing på Söderbokhandeln i tisdags. Slutar aldrig o imponeras över hur mycket energi tidningen lyckas få på fötter o jag måste säga att bara det är värt en jag vet inte hur stor eloge. Vilka andra vänstertidningar har nån brytt sig om på sistone? Fint att Per tog debatten även om man av referaten förstår att jeansjackorna var jobbiga. Arena är uppenbarligen skitviktig för en massa människor. Det är fint. Väldigt fint. Svårt o se det som annat än ett betyg. Nedan två intressanta referat jag gissar de flesta redan läst:

Dagens konflikt

Amerikansk mutering

2010-01-28T17:31:00.000+01:00

Under det år som just börjat kommer folkvandrarhistoria skrivas i Amerika; USA:s största minoritet - afroamerikaner - passeras om några månader av latinamerikaner. I folkmängd. O detta kommer, skriver guatemalanska magasinet Idem, att "drastiskt möblera om den politiska kartan i USA".

Colonial house for rent in Bogotá

2010-01-27T04:57:00.000+01:00

Will be in Stockholm Feb 15 to Oct 30 so our lovely house in Bogotá is up for rent. Three big rooms around nice patio, two huge fireplaces, two bathrooms, all furnished and equipped, internet/telephone/printer, two bikes. Around 100 square metres. Best part of La Candelaria, the city's old town. 1,2 million colombian pesos/month (620 USD). Fine for 2 or 3 people. Not good to share with people you dont know. Contact: Magnus Linton, info@magnuslinton.com, cel + 57-3145918402, landline +57-1-2817265. More photos.

Extremt erbjudande

2010-01-24T21:38:00.000+01:00

Förbeställer du min nästa bok Cocaina - en bok om dom som gör det får du den för hundra kronor om du slår till före sista februari. Sjukt billigt o så där nästan gratis kommer det aldrig att bli igen. Bra också om så många som möjligt som är säkra på ni kommer köpa boken beställer så är det lättare för förlaget att fatta beslut om upplaga. Erbjudandet finns här i Atlas butik.

Gott, ont, rätt

2010-01-24T08:26:00.000+01:00

Lyssnade på Filosofiska rummet Värde är lika med njutning o håller förstås med Doktor Brax i det han säger - invändningarna från Jeanette Emt kändes väldigt mediokra för att komma från en filosof - men jag hajar verkligen inte vad som skulle vara nytt i detta. Väl bara gammal vanlig hedonistisk utlitarism, eller missade jag nåt?

Posthumanism - äntligen!

2010-01-22T23:51:00.000+01:00

Ser på Karolinas blogg att nästa nummer av Arena kommer handla om posthumanism. Vackert! Ytterligare ett finger åt alla sossegossar som gått runt o ackumulerat makt på att just vara det; gossar, sossar - o humanister. Är konstigt att ingen i Sverige - kan förstås ha missat nåt - inte slaktat humanismens uppblåsta ko tidigare. I min bok Veganerna fanns perspektivet om hur humanismen låg i vägen för moralisk o filosofisk utveckling med som en idé men fick aldrig någon rejäl utveckling. Sen dess har tio år gått o än i dag går människor o tröstar sig med begreppet "människovärde" som om det var något annat än ett tomt begrepp, helt utan analystiskt värde. Karolina varnar känsliga läsare redan nu o det lär behövas. Blir skoj o höra hatkören.

Ang Kulturradions diskussion om Arena kan jag inte låta bli att tänka på hur absurt det var att både Suhonen o Svenning verkligen ser Arena som en SOCIALDEMOKRATISK tidning. Så galen är sossarnas självbild att när en tidning uttryckligen säger att den är vänster men INTE socialdemokratisk o rekryterar redaktörer som inte är sossar så begriper ändå personer som Suhonen o Svenning inte att det är på det viset. Kan liksom inte fatta det. Var lite som att de sa: "Arena FÖRSTÅR inte att den är socialdemokratisk". Intressant. Mycket. Säger en del om svenskt sosseri. Märkligt stor bunker för o vara så trång.

Cocaina – stories from the workplace

2010-01-21T05:20:00.000+01:00

My next book Cocaina is a project I have been working on reluctantly since 1989 when I first set foot in Colombia and had a ringside seat at Pablo Escobar's all-out assault on the state. Escobar and his henchman killed thousands of innocent people, but 20 years later, after the US spending $15 billion dollar on its drug war, Colombia produces five times as much cocaine as during the Escobar era, and consumption worldwide is on the rise. A drug-fuelled civil war has forced four million people from their homes, making Colombia the seat of one of the world's gravest humanitarian crises. Guerrilla forces tear the country apart, and a third of Colombia's congress is under investigation for collaborating with death squads.

What happened between Escobar's death in a rooftop shootout in 1993 and the present? What will happen in the politicized world of cocaine and the drug war in the years to come? Colombia still produces 70 percent of all the world's coke and is the perfect laboratory for producing illegal drugs. But why? How is this truly global industry affecting poor peasant families on the run from armed groups financed by drug money? Military tension between Colombia's right-wing government and socialist Venezuela has become a security threat for the entire hemisphere - how does cocaine and the US war on drugs play into this unsettling geopolitical game? What, in the end, is the future of cocaine?

The book tackles these questions by following coca growers, drug traffickers, refugees, hit men, anti-drug police, cocaine processors, politicians, intellectuals, DEA-directors, cocaine tourists, guerrilla fighters, death squads and the many victims of violence. It is based on three years of research and more than 100 interviews. When I began my love affair with this deeply-scarred and deeply-beautiful country, I promised myself that I would never add another book to the already lengthy row of journalistic tomes on Colombia and cocaine. But I slowly realized there was something missing in what I read. I'm not sure, but I hope this one gets it right.

Cocaina will be published first in Swedish (April 2010). If you work for a publishing house that might be interested in translating the book into other languages - English or Spanish, but other languages as well - please contact my Swedish publisher at Atlas, Richard Herold (richard.herold@arenagruppen.se). Cocaina, a follow-up to my last book, Americanos, is a work of personal and political journalism from the Latin America that never makes it into the dominant US and European media. Here are some extracts from the reviews that Americanos received in the Swedish press:

"Masterly written reports, well researched and with a tangible physical presence. Linton's book is the best in the genre since the Third World was "discovered" by Swedish writers in the 1960s ... He handles the difficulties in these gigantic transitional processes, including the centralist system in Venezuela, by analytical reasoning without falling into the pessimist trap. An observer with an agile intellect. As a political documentary, this book is a pioneering work."

Arena & knarket

2010-01-20T10:12:00.000+01:00

Lyssnade på debatten om Arena i Kulturradion o här en kommentar för nu måste det ju bli nåt stopp på Olle Svennings galopperande lögner, om inte annat för hans egen skull. Och Arenas. Har respekterat honom i alla år men nu undrar man lite vad som hänt. Ålder? Andra bekymmer? Sprit? Funnit barnen på kokaintoaletten?

Häromdagen hittade han i Sveriges största tidning på att jag skrivit att arbetarklassen var "obildad, rentav obildbar" vilket givetvis var ren lögn. Tänkte att det kan väl passera eftersom allt - verkligen allt - jag skrivit byggt på motsatsen o påståendet är omöjligt att ta på allvar. Fånigt. Kunde emellertid inte släppa tanken på varifrån det rent psykologiska behovet av ljug kom och det var det som fick sitt svar i radions debatt. Svenning har för några år sen blivit upprörd - "förfärligt upprör", som han sa i radion - över att jag och Karolina Ramqvist i Arena "drivit en linje om legalisering av knark". Intressant. Eftersom det är lögn. Igen. Lätt att kolla. I vilket nummer, vilken artikel, vilket stycke står det? En "linje" bör väl innehålla i alla fall EN text. Vilken? Låt höra Olle. Ett litet citat. Eller referat. Bara något som stödjer påståendet. Som försvar för varför vi ska fortsätta läsa dig i andra ämnen. Om inte annat.

Men eftersom fantasin är just fantasi blir saken ju bara intressantare. Vad har Svenning läst? Inget, förstås. Det är bara ilska. Blossande ur - ja vadå? Sverige är ett u-land i drogpolitisk diskussion o jag är van vid att kritik av svensk narkotikapolitik omdelbart tolkas som "drogliberalism". Har inga problem med det eftersom det ju i relation till svensk linje bara betyder att man erkänner en skillnad på bruk/missbruk, inte tror på ett narkotikafritt samhälle och är för sprutbytesprogram. Hela den demokratiska världen är på min sida här. Till och med de flesta svenska ledarsidor numera o där måste jag säga att jag tar åt mig en del av den opinionsbildningen. Aftonbladet är ensamt om att ännu sova o jag undrar om det inte är där skon klämmer. Den galopperande insikten om att man sitter ensam kvar i tokerier alla andra lämnat. O så attack istället för att medge feltänk. Maskulinitet kallas sånt. O lugn Olle, vi ser det. Ser dej.

Texten jag gissar Svenning syftar på är min idéhistoriska genomgång av den svenska drogpolitikens rötter, alternativt Karolinas text om cannabis i samma nummer. Ingen argumenterade för nån legalisering av "knark". Jag tvivlar - o nu är jag ärlig - på att Aftonbladets ledarsida vet vad "knark" är för nåt. Låt höra Olle, vad är "knark"? Kan du säga nåt om det? Har du tänkt nåt kring det? Läst nåt? Erfarit nåt? Tror vi är många som skulle vilja höra din definition. Och "legalisering", som du hävdar att vi drivit, vad betyder det? Legalisering av vad? I vilken enhet (Sverige, EU, världen)? Den där linjen som du läst i Arena, vad hade den för definitioner? O i vilken enhet skulle legaliseringen gälla? En sådan "linje" hade väl rimligen svar på sådana frågor? Hur löd dom?

Nej, just det. Du har aldrig läst den där texten. I alla fall inte i Arena. Du har retat upp dig på mej o Karolina av skäl vi får fortsätta att fundera över. Det är intressant. Men återkom gärna när du och Aftonbladet skaffat er åtminstone ett uns av kunskap kring vad den globala debatten om narkotika och narkotikapolitik handlar om. Jag menar för er egen skull. Obildningen är pinsam. Alla skrattar. Texter jag skrivit i ämnet har publicerats i International Journal of Drug Policy, vad tror du det är för tidskrift - ett haschrökarblad?

Jag vet inte hur djupt Sverige kan sjunka i denna fråga, men när landets största tidning inte kan läsa en text publicerad i en av världens ledande akademiska tidskrifter i ämnet utan att se så rött att lögnerna sprutar ur pennorna så är det rätt sorgligt. Tragiskt. Eller jag tror egentligen bara att det är väldigt talande. Berättar nåt om Sverige. Att Olle Svenning, en intellektuell, önskar Arenas temanummer om knark opublicerat är - om man tänker efter - en total skandal. Vad som stod där var idéer som aldrig tidigare publicerats i Sverige. Numret mottogs mycket uppskattande i de stora tidningarna - utom på Aftonbladets kultursida, då bestående av ett gäng gubbar som ett par år senare fick gå allihop, som skrev en så tjockskallig text att nuvarande kulturchef skulle dö av skam om hon såg den. På vilket sätt skulle svenskt idéklimat idag ha varit hälsosammare om de tankarna o den researchen aldrig gått i tryck? Hade arbetarrörelsen mått bättre? Arbetarklassen? Är det så vi ska tolka det? Och vad betyder i så fall den tolkningen - i förlängningen? Sverige och knarket börjar bli en riktigt intressant story. Ska återkomma till det. Den regerande kristna högern där jag bor - bara för att ge lite perspektiv - försöker nu klamra sig fast vid makten med hjälp av den svenska idén om narkomaner som pest, att bruk o missbruk är samma sak o att rena nationer är den enda vägen. Svensk narkotikapolitik - uttryckligen refererad till här i Colombia - är nyfascisternas senaste slagträ. Grattis Aftonbladet.

I övrigt var Kulturradions diskussion intressant, inte minst Svenning som med sköna historiska perspektiv kunde säga precis vad jag alltid tänkt i denna debatt om Arena; det är väl jävla utmärkt att de här skiljelinjerna nu kommer fram o blir så extremt tydliga. Att folk fattar att det finns en vänster för vilken det är självklart att publicera ett sånt nummer som det vi gjorde om knark, och att det finns en vänster som tycker att den informationen är farlig för arbetarklassen och därför bör undanhållas. Ser fortfarande Olle Svenning som Sveriges viktigaste ledarskribent, och just därför är det så obehagligt när han är ute och cyklar. Men det blir nog bättre.

Vardagsdöd

2010-01-19T19:54:00.000+01:00

Lite ur slag här för en polare dog i går. Ramlade från ett träd när han skulle plocka en orkidé till sin fru. Krossade skallen. Framför ögonen på sin sjuårige son. Colombia är absurt. Alltid överraskande. Inte alltid roligt.

Mkt bra txt

2010-01-19T06:32:00.000+01:00

Vill än en gång tipsa er som läser spanska om sajten Sin Permiso. En underbar plats proppad med vänstertexter från stora delar av världen, främst Latinamerika och Sydeuropa men även USA. Varje dag läggs nya essäer ut och visst är det pinsamt gubbigt - i stora delar av Syd, inte minst på vänsterkanten, talar fortfarande bara män - o det vimlar av trötta marxister som Howard Zinn, Samir Amin och Tariq Ali men här finns också en hel skatt av mina favoritskribenter i fråga om Latinamerikaanalys; Raúl Zibechi, Laura Carlsén, Pablo Estefanoni och många andra. Estefanoni var länge argentinska tidningen Claríns Boliviakorre men jobbar nu också med Le Monde Diplomatiques upplagor i södra Sydamerika. För ett par dagar sen gjorde han en spaning om 2010 och det var vältänkt men inte så rolig läsning.

Han tänker sig att högerns seger i Chile följs av att Lulas efterträdare i Brasilien - fd gerillarebellen Dilma Rousseff - förlorar valet och Latinamerikas viktigaste land glider arbetarpartiet ur händerna och återgår till en ekonomiskt högerliberal linje under oppositionen José Serra. I Venezuela går det fortsatt utför och Stefanoni citerar apropå statlig ineffektivitet o skenande korruption landets tyngsta sociolog Margarita López Maya, tills nyligen entusiastisk om Chavez: "Det bolivarianska projektet har förlorat sin riktning mot en deltagande demokratisk socialism och istället utvecklats till ett auktoritärt och byråkratiskt statsstyre som lever på oljan och inget annat."

I Paraguay pekar enligt Stefanoni allt mer mot att Fernando Lugo kommer plockas bort från makten av högern, men att det kommer göras på ett mindre brutalt sätt än i Honduras. Inte med gevärspipor utan med ett juridiskt montage. I Colombia skrivs med all sannolikhet konstitutionen om så att Alvaro Uribe kan väljas en tredje gång, något som i praktiken skulle begrava demokratin och göra landet till en semidiktatur - o med två fullfjädrade populister vastvuxna vid makten på var sida om gränsen lär den militära sammandrabbningen med Venezuela till slut skapa sig själv.

Ekonomisk ser det ljusare ut. De länder det kommer gå bäst för - i alla fall om man får tro Moodys - är Brasilien, Bolivia, Peru, Chile och Colombia. Intressantast här är, vilket Stefanoni påpekar, att Bolivia - under lång tid själva sinnebilde för ekonomiskt kaos och turbulens - idag är en av kontinentens ekonomiskt och politiskt mest stabila länder.

Rik mans drog

2010-01-17T21:40:00.000+01:00

Olle Svenning har en inte helt begriplig text i dagens Aftonbladet där jag nämns som - jorå, här står allt still - drogliberal. Artikeln är svår att säga något klart om då dess fria fantasier springer ur ett ängsligt psykologiskt inre. Svenning är en av Sveriges allra mäktigaste miljonärer - bygger just nu en åttamiljoners sommarstuga i västkustens mest exklusiva överklassghetto, jo det är sant - o med sånt växer, av rena komplexmekanismer, ett droglikt behov av att fiktivt hålla sig kvar på marken genom att låtsas som om andra seglar ovanpå genom att "finna arbetarklassen obildad, rentav obildbar". Har jag nånsin skrivit det? Har jag nånsin tänkt det? Ett litet citat som stöd om man får be. Under 90-talet hade just Greider o Svenning en rolig debatt som klädde av Svenning som aristokrat. Jag tyckte då att Göran slaktade Olle lite väl lätt, men när man idag har facit i hand får man nog säga att han hade rätt. Överklass som låtsas vara arbetarklass är en genre för sig. Sök rätt på den debatten. Skoj läsning. Det här lyxbygget är den svenska medievärldens största snackis just nu och jag är rätt säker på att en seriös mediekritiker som Dan Josefsson om något år kommer publicera ett stort avslöjande om vad det, rent konkret, betytt för det svenska opinionsklimatet. En fantastisk story om svensk medieelit 2010 och hur tystnad skapas. Djupt tragisk.

Pinochets skugga

2010-01-17T18:07:00.000+01:00

En sån sorg det vore om Chiles extremt framgångsrika vänsterstyre idag faller för en Berlusconilik högerman. Är nåt obehagligt detta med att den klockrena högern är tillbaka i Chile o kanske får makten för första gången sedan Pinochets dagar. Inte för att Frei känns så rolig, men det är ändå skillnad. Bara att hålla tummarna några timmar till.

Halvdött

2010-01-15T23:28:00.000+01:00

Med tanke på att 2 000 personer varje dag läser - eller i alla fall besöker - den här bloggen är det lite konstigt att så få kommenterar. Elina sa en gång att "jamen du är ju så jävla otrevlig" o jag tyckte inte det stämde men hon kanske har rätt. Vore hur som skoj med lite mer diskussion även om jag kanske inte har tid att alltid svara. O så här apropå ingenting ett bra inlägg in Arena-debatten. O här Karolina o Håkans svar till Bill o Bull.

Revisionism

2010-01-15T17:00:00.000+01:00

Alla som kan svensk vänsterhistoria måste le åt Greiders klapp på huvudet åt Suhonen i dagens DN; är det inte en tidskrift som väldigt väldigt starkt lyser med sin frånvaro i berättelsen? Hur kommer det sig att vår mest kramade socialist skriver om sin personliga relation till landets tidskrifter utan att nämna sin egen baby? Nån som minns TLM, Greiders barn?

Inte ens han själv tydligen. Eller jag gissar han skäms. Det var smalt, grabbigt, svenskt. Fem ölboys med akademikerkomplex som längtade åter till det 70-tal de själva vuxit upp i blev inte angeläget för andra än blonda pojkarna själva när feminism och invandring möblerade om Sverige. Så den dog. Snacka om elitism. Snacka om att segla bortom all sorts rörelse.

Projektet TLM var intressant som representant för den väl etablerade vänstergenren "det är nyliberalt att ha roligt"; den dansar inte, knarkar aldrig och har bara sex med motsatt kön. Missar livet. O sen när den blir 35 blir det kris. Terapi eller sprit. På nollnolltalet sågs TLM:s forna redaktörer - Greider, gängets fader, hade lämnat lärjungarna då - stupfulla yra runt på vänsterfester i Sthlm med munnen full av snus och händerna fladdrandes efter flickors bröst. Ensamma. Det var en sorglig scen. Världen var en annan. Vänstern hade börjat dansa.

Jag älskar Greider lika mycket som alla andra, men tror inte jag i dag skulle läsa en radikal tidning som redigerades utifrån hans preferenser även om han verkar ha tagit djurrättsfrågan o feminismen - i alla fall när den handlar om undersköterskor - till sig på allvar. Det, som mycket annat, hedrar honom. Jag vet inte om den strid som ritas upp mellan Arena och Tvärdrag är skämt eller allvar, men en tidning som ännu 17 år efter sin födelse river upp så mycket hat som Arena kan inte gärna vara annat än bra o hållbar. På något sätt. Får se vilket som blir Tvärdrags öde - TLM:s eller Arenas.

Statskupp i Paraguay?

2010-01-15T06:01:00.000+01:00

När högern kuppade i Honduras applåderades det till och med på svenska universitet, medan det var uppenbart för demokrater att händelsen sannolikt skulle bli ett prejudikat för kommande mörker om saken inte snabbt ställdes till rätta. Det skedde inte o nu får jag följande mejl från en bekant i Paraguay. Mycket skrämmande, även om det verkar ovisst allt. Har inte följt Paraguay på sistone men dagarna innan kuppen i Honduras fick jag liknande mejl. Huh. Se det som ett nyhetstips ni som jobbar med aktualiteter. På slutfrågan har jag inget underbyggt svar, men efter Honduras känns det enda rimliga som: ja, det kan det säkert.

----

Hej,