När jag får tid ska jag - bor mest i Sthlm numera - se över hela den här webbplatsen. Böckerna intill köps, tex, enklare på adlibris.se.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-09-26 01:32
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-09-22 17:22
Gnällde här igår över att Östgöta-Correspondenten inte skrivit om Cocaína och så visade det sig att det hade dom ju visst - här. Förlåt.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-09-21 14:40
Sitter o lyssnar av en intervju med latinamerikanska författarikonen Eduardo Galeano när en kvinna som förlorat sin son i en överdos heroin för tio år sen ringer o tackar för inslaget som just gått i Obs. Det har varit mörkt i Sverige, men kanske lättar diskussionen nu så liv kan räddas. Synd, som hon sa, att hennes son - förnekad subutex - "föddes tio år för tidigt".
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-09-21 10:30
Gick just o undrade om det inte skulle bli nån recension av Cocaína i Helsingborgs Dagblad o så kom plötsligt den här. Så fint. Ännu inte sett nån i Corren dock. Trist. Här ligger länkar till vad som hittills skrivits om boken.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-09-21 09:34
Idag går min krönika om hur Sverige fick en "nationell syn på droger" - ett världsunikt fenomen - i radions Obs. Kan läsas här o lyssnas till efter lunch. Ikväll tisdag 18.00-21.00 har tidningen Farm releasefest för sitt senaste nummer om hur narkotikaproduktion tränger undan matproduktion i olika delar av världen. Jag och Karin Winther spelar musik och runt 19.30 gör Anders Rydell en intervju med mej om min text i numret. Är på Fredsgatan 12 Salongen och jag ser att man skulle ha osat igår men det kanske går även under tisdagen. Testa med ett mejl till info@tidningenfarm.se.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-09-20 10:13 8 kommentarer
Ett samtal om Sverige när man bor utomlands ser ofta rätt enkelt ut; det mesta suger. Vädret torterar, kulturen är fattig, människorna ogästvänliga och alkoholen dominerar. Det som i ett globalt perspektiv skiljer ut landet är en av världens vackraste huvudstäder - och det politiska systemet. Jämlikheten. Ingen liten sak. Är det som ger ett liv långt här uppe mening. Att man, trots allt, kan tänka sig att bo här. Härda ut genom helvetesmånaderna. Att samhället här hänger ihop. Inte bygger på exploatering. Allas rätt till lika skola. Stadsparker som inte luktar bajs. Fackföreningar. Sånt. Fyra år till med alliansen - med eller utan sverigedemokrater - lär definitivt fälla modellen. Liksom avslusta den. En sorglig dag detta.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-09-19 14:58 4 kommentarer
Har just följt Gustafsson och Greider leka med varandras snoppar över jag vet inte hur många uppslag i DN och det gjorde mig mer deprimerad än det valresultat vi snart ska ta del av. Tänk om man istället fått en mejlväxling mellan Rasmus Fleischer och Alexander Bard. Eller Åsa Linderborg och Dilsa Demirbag-Sten. Hade man fått lärdom och erfarenheter - bildning - från platser där folk lever istället för praliner och sonetter från Walden pond. Tänk.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-09-15 18:32 2 kommentarer
Hade fått veta att nedan nämnda inslag skulle gå i OBS i dag men det var visst fel. Sorry. Går väl i morn då eller i övermorgon. Samma sändningstider.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-09-15 01:06
I P1:s OBS börjar nu en serie om ideologiska teman som inte låter sig sorteras in på högervänsterskalan o idag onsdag går en krönika jag gjort med droger som exempel på en sådan fråga. Sänds 13.45 och 20.45.
Lovely house for rent in Bogotá
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-09-14 13:12

Our nice house in Bogotá is up for rent from Oct 1 to Jan 10. Three big rooms around nice patio, two huge fireplaces, two bathrooms, all furnished and equipped, internet/telephone/printer, two bikes. More than 120 square metres total. Best part of La Candelaria, the city's old town. 1,2 million colombian pesos/month (620 USD). Fine for 2 or 3 people. Not good to share with people you dont know. Contact: Magnus Linton, info@magnuslinton.com or Adrian Cussins, adriancussins@mac.com. More photos.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-09-11 01:03
I nya numret av Journalisten finns en krönika av Paul Frigyes om vad som tycks ha fått namnet "det journalistiska knarkbråket". Läs här. Och här ser jag att det skrivits lite mer om saken på Drugnews samt Expressens radioblogg och på Nyhete24. Ber om ursäkt för att jag ännu inte plockat upp de trådar som blev liggande i ämnet förra veckan. Om vår man tillåter gör jag det i morn lördag.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-09-06 17:16 2 kommentarer
Vill än en gång tacka alla som hjälpte till och gjorde min bok möjlig. De flesta av er finns i Colombia eller USA och talar inte svenska, men många också i Sverige. Tack Elina, Hanna, Caroline, Anna-Karin, Per, Ron, Anna, Ann-Louise, Stefan och alla andra - men framför allt min förläggare Richard Herold som såg hur ett kapitelomkast skulle ge berättelsen mycket bättre stuns. Rätt hade han. Här digitalt tillgängliga recensioner :
"Jag vet ingen annan svensk journalist som med samma lätthet som Magnus Linton kan röra sig mellan reporternärvaro, referat av akademiska läsefrukter och storpolitiskt resonemang: som en skicklig bilförare håller han stilen oavsett vägunderlag. Hans reportagekonst har något filmiskt över sig: sättet att späcka texten med våldsamma spanska glosor och den kontrasterande naturlyriken. Det är ett katastrofreportage, men utan falska råd och lösningar."
Björn af Kleen i Sydsvenskan
"Cocaina beskriver en verklighet i konstant förändring och Linton lyckas i sina berättelser från olika vrår av Colombia väva in komplicerande historiska perspektiv på ett så självklart sätt att man inte ens märker det. Han lyckas till och med här och där belysa "det andra" Colombia - det fantastiska landet bortanför droger och våld som Linton helst skulle vilja berätta om. Det är på många sätt en lysande bok baserad på reportage som inte bara har varit svåra att göra, utan också farliga."
Lars Palmgren i P1:s Kulturnytt
"Poängen med Cocaína är att den faktiskt är förbannat bra utan att författaren själv syns särskilt mycket. Linton skriver inte in sig i reportaget, och han tar inte ställning i själva legaliseringsfrågan, utom i en svepande formulering i förordet om att han ’varken vill ha kokain på Konsum eller leva i ett narkotikafritt samhälle’. Men det här är heller inte en pamflett om en drog, snarare kan man tala om en exposé över Colombia: en välresearchad och kärleksfull skildring av ett land med en sällsynt våldsam närhistoria.”
Philip Teir i Dagens Nyheter
"Jag märker att jag under läsningen glömmer att det över huvud taget finns någon människa som tar kokain, alla brukare och missbrukare abstraheras till "efterfrågan". Greppet är beundransvärt i all sin envisa konsekvens: vi ser kokainets politik klarare om vi inte blandar in skälen att ta droger, misären, moralen. Bilden blir halv, skulle vissa hävda. Bilden blir koncentrerat klar, tycks Linton mena och jag håller med."
Ulrika Stahre i Aftonbladet
"Av alla spännande stråk i Magnus Lintons berättelse handlar det mest fascinerande om hur USA:s knarkkrig i Colombia inte längre handlar om att förinta kokainet, utan om att med drogen som förevändning bibehålla geopolitisk makt i regionen. Den här aspekten gör det ännu svårare att föreslå en enkel lösning på den humanitära katastrof som är det globala knarkkriget. Magnus Linton är klok nog att inte avslutningsvis förkrympa sin magnifikt komplexa berättelse till ett litet åtgärdspaket."
"Linton skiftar skickligt mellan makro- och mikroperspektiv. Från skildringar av festande backpackers och fattiga bönder på kokaodlingar, till det politiska spelets historia och nutid. Det är svårt att sätta fingret på maktstrukturer i såväl de små som stora sammanhangen utan att bli övertydlig, men Linton lyckas. En förutsättning för detta är den befriande brist på sentimentalitet som boken präglas av. Rakt och insatt berättar Linton om skeenden och historik, utan att någon gång vare sig glorifiera eller offerstämpla någon. Samtidigt genomsyras boken av ett starkt patos. Knarkhandeln blir en ständigt närvarande fond för en större berättelse om makt, stat och fattigdom."
Elin Grelsson i Göteborgs-Posten
"I den mån Wierup och de la Reguera tog upp legaliseringsfrågan var det snarare i ett moraliserande tonläge. Utan att veta om det verkligen ligger till så, är det inte omöjligt att detta är orsaken till att det blev två böcker om kokain istället för en. Det är dock inget att sörja. Läs båda istället. I synnerhet Lintons. Det här är lysande."
Mikael R Karlsson i Borås Tidning
"Magnus Linton tar med läsaren på en hisnande resa i landet där 70 procent av världens kokain produceras. Cocaína är en skildring av misslyckade krig, landsbygdsmisär och kollapsad drogpolitik. Det är många moment som etsar sig fast. Främst Lintons avskalade möten med illitterata kokaodlare i Putumayo, med yrkesmördaren Alonso som jämför sitt arbete med vilket jobb som helst i tjänstesektorn, med svenske kokainturisten Håkan som festar nätterna igenom på klubbarna i Medellín och med anhöriga till personer som dödats i knarkkriget i Colombia. Linton ser det som sin uppgift att ge hela bakgrunden. Han lämnar aldrig läsaren i sticket."
Johannes Nesser i Upsala Nya Tidning
"Cocaina är förvisso en läsvärd bok. Linton rekapitulerar Colombias moderna historia och sätter fingret på de destruktiva processer vars primära drivkraft är suget efter knark. Han tar dock inte ställning i liberaliseringsdebatten. Men den bedrövliga situationen i länder som Colombia bör, tycker jag, tas med i kalkylen när riksdagsmän och andra debattörer diskuterar den svenska förbudspolitikens för- och nackdelar."
Carl Johan Gardell i Svenska Dagbladet
"Kokainet är, som Linton uttrycker det, ett koncentrat av en mängd globala konflikter, och det är just den efterklangen som ljuder starkast. Och som gör att jag kommer att följa Colombia mer noggrant från och med nu. Lägg nu den här boken sida vid sida med hans förra, ”Americanos”, och det blir en vacker samling mycket stora reportageböcker. Orkar han med en sådan här Augustvärd bok till? Hoppas. Hoppas."
Stig Hansén i Helsingborgs Dagblad
"Öppningskapitlet 'Cocaturísmo - Medellín som Mallorca' är bland de häftigaste läsupplevelser jag haft på länge. Här får vi, på ett språk som exploderar som en fyrverkeripjäs, stifta bekantskap med västerländska kids som turistar i den colombianska staden Medellín - en stad som ömsat skinn från världens mördarhuvudstad till ett lika förföriskt som spännande resmål som får den nya tidens turister, flashpackers, att flockas kring nybyggda hostels. Linton är sedan fyra år bosatt i Bogotá och fokus i boken ligger, som undertiteln antyder, på de människor som producerar det vita pulvret - människorna som odlar, framställer, smugglar och dör för några futtiga pesos. Men mitt i allt bottenlöst elände är boken också en kärleksförklaring till Colombia. 'Cocaina' kan mycket väl vara årets bästa reportagebok."
Fredrik Quist i Östgöta-Correspondenten
Med stilistisk skicklighet skildrar Magnus Linton drogindustrin i Colombia. Boken är på många sätt en sorglig läsning. I många länder i den postkoloniala världen har tillgången till värdefulla råvaror lett till katastrof. I Colombia handlar det om en i sig oförarglig växt, kokabusken, som genom tiderna berett glädje och stimulans. Då man lärde sig att tillverka kokain av bladen inleddes katastrofen. Efterfrågan i de rika länderna har varit så gott som omättlig och Colombia har därför hamnat mellan hänsynslösa kokainmaffior och lika skrupelfria soldater i kriget mot droger. I Lintons bok träder alla parter i konflikten fram.
Fler recensioner:
Mutor, mord, makt (Kristianstadsbladet)
Färgrikt, vackert, ledsamt (Smålandsposten)
Reportern och pulvret (Tidningen Anti)
Uppfriskande och befriande (Dantes Bibliotek)
Colombias framtid (Tidningen Kulturen)
Dränks i siffror (Hallandsposten)
Kokain i nytt ljus (ETC)
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-09-05 10:05 6 kommentarer
Konstaterar att Lasse Wierup under den halvtimme radiodebatten pågick aldrig kunde ge nåt svar på min grundfråga - Vad är det som står på min blogg som inte är sant? - vilket förstås har att göra med att allt jag skrivit stämmer med verkligheten. Uppmanar alla att lyssna på HELA radioklippet som ligger på Sveriges Radios hemsida. Blev faktiskt en rätt klargörande diskussion om knark, media och Sverige.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-09-03 15:27 12 kommentarer
Bloggtråden "Från tryck" var tydligen så intressant att Sveriges Radio nu tar upp ämnet. I P1:s program Medierna i morgon lördag debatterar jag och Lasse Wierup om han är "korrupt" eller ej. Formuleringen är hans egen och jag försökte förklara att min poäng givetvis inte var att boken Kokain kommit till under några formellt formulerade villkor från svensk polis, utan bara att dess analyser, metoder och slutsatser var bakbundna av Lasses behov av att inte förlora sina poliskällor. Jag har svårt att förstå upprördheten eftersom det senare finns dokumenterat i det mejlutbyte vi haft om saken. Många andra saker finns att säga om det Lasse kallar "journalisters speciella ansvar" i drogfrågan och jag återkommer här om det. Men helt kort handlar det om att jag menar att journalister har exakt samma ansvar i denna fråga som i andra, nämligen att berätta det som är sant och relevant utan hänsyn till publiceringens konsekvenser (om inget mänskligt liv direkt står på spel) och Lasse menar att vi har ett ansvar i denna fråga som är av annat väsen än det vanliga journalistuppdraget. Riktigt hur detta ser ut fick jag inte klart för mig, men han tycks mena att det i journalistkåren finns en "romantisering av droger" som strider mot vad journalister borde syssla med. Jag skulle gärna se exempel på denna våg av romantiserande publiceringar för jag känner inte igen den. Tvärtom menar jag att det är ett häpnadsväckande påstående, med tanke på att den enda riktigt stora - o här pratar vi nationella skandaler av historiska mått - anklagelse man kan rikta mot svensk media är att den under de trettio senaste åren berättat allt annat än det som är sant och relevant om droger utan istället ställt upp på polisens, politikernas o hela myndighetssveriges krav på ett hundraprocentigt konsensus om att ENBART ta hänsyn till konsekvenser - oavsett fakta. Det har lett till att, som Björn Fries riktigt konstaterat, "vi i Sverige inte vet någonting om droger".
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-09-01 06:39 1 kommentar
sydsvenskan o dn har underbara recensioner idag. hittar dock inte dn:s på webben än. gissar den kommer upp snart.



Samlade essäer, krönikor och reportage om liv, död, knark, män, manipulation och megastäder.

Politiskt resereportage om Latinamerikas radikala förvandling. Inbunden utgåva slutsåld.

Om djurrättsrörelsens genombrott och andra laddade frågor: Vem har rätt att döda och varför?


