Föreläsningar 2010

Under 2010 är jag i Sverige från 18/2 till och med åtminstone oktober. Jag föreläser i år helst om min nya bok Cocaina (se "Knarkpyramidens botten" nedan) men även om övriga rubriker - tex berättande journalistik - nedan. Olika varianter på temat om kokain, det globala drogkriget och Latinamerika är givetvis möjliga. Hör av dej på info@magnuslinton.com. om du eller din folkhögskola, arbetsplats, fackförening, högskola, abf-region eller liknande är intresserad.

OM LATINAMERIKA:

Knarkpyramidens botten. Senaste åren har kokainet tagit klivet från Stureplan till Skövde; överklassdrogen har blivit svennedrogen. Men hur ser villkoren ut för dem som jobbar på det illegala arbetsgolvet i denna miljardindustri? I Colombia produceras fortfarande 80 procent av allt kokain som konsumeras i världen och det är här fattiga kokabönder fördrivs av krigets parter. Det är här kokainlabben kantar floderna och var och varannan dag sprängs av USA-finansierade elitstyrkor i det globala "kriget mot narkotikan". Det är här unga pojkar säljer sig som yrkesmördare i den våldscirkus som handeln skapar. Och det är här knarkpengarna fräter sönder demokratin. Vad säger bönderna, transportörerna, labbarbetarna och alla dödades anhöriga om situationen? Finns det nån lösning? Legalisering? Jag jobbar just nu med en ny bok om detta bottenskikt i världens knarkcirkus och föreläser gärna om saken.

Latinmerika och den nya socialismen. Bilden av det nya Latinamerika präglas allt mer av tal om två sorters ”vänster”; den ena ”populistisk” (Venezuela, Bolivia, Ecuador), den andra ”realistisk” (Brasilien, Chile, Uruguay). Men vad består skillnaden av? Och stämmer den svenska bilden? Betyder ”populism” och ”nationalism” samma sak i Europa som i Latinamerika? Under 2008-2009 har den latinamerikanska vänstervågen bara tilltagit i styrka; flera tongivande presidenter har blivit omvalda och en rad nya länder, inte minst i Centralamerika, har blivit röda. Och med Barack Obama i Vita huset ser framtiden för Latinamerika ut att bli en helt annan än folk tänkte sig för tio år sedan. Hur går det för den kontinentala revolutionen som nu sprider hopp hos kontinentens fattiga miljoner och västvärldens unga revolutionärer? 

Megastaden - vilket helvete? För hundra år sen bodde 69 000 människor i Sao Paulo – i dag 20 miljoner. Siffrorna är extrema för de flesta latinamerikanska storstäder och ingen annan kontinent är så urbaniserad som Latinamerika. Hur ska man förhålla sig till denna vår tids största och allvarligaste utmaningar? Jag har varit i så kallade kåkstäder i nästan alla kontinentens länder och sett dem förändras. Vad är egentligen bra och dåligt med den latinamerikanska storstaden? Varför bor folk hellre i ett skjul i stadsmisär än ett ordnat hus på landet? Varför är processen oftast positiv för kvinnor och negativ för män?

Ursprungsfolkens revansch. Under de senaste åren har ursprungsfolken i Ecuador, Peru, Guatemala och Bolivia rest sig och bildat sociala rörelser som på flera håll tagit makten – i både institutionell och konkret mening. Av alla processer som nu pågår i Latinamerika är ”ursprungsfolkens radikalisering” och intåg på den politiska scenen den kanske viktigaste och mest omvälvande. Hur går det? Hur fungerar den sociala exkluderingen i Latinamerika? Varför är det relevant att jämföra Bolivia med Sydafrika och tala om ett ”informellt apartheidsystem”.

De konservativa radikalerna. Ett kapitel i min bok Americanos handlar om abortfrågan i Colombia, och jag har skrivit flera texter på samma tema om det etniskt mångkulturella Bolivia. Varför är Latinamerikas socialister ofta ekonomiskt radikala men kulturellt konservativa? Hur fungerar den beryktade machismon? Varför dör tusentals latinamerikanska kvinnor varje dag till följd av illegala aborter? Hur fungerar de underjordiska abortklinikerna? Jag har ibland kritiserat de nya framgångsrika sociala krafterna (MST i Brasilien, ”indianismo” i Bolivia och Hugo Chávez i Venezuela) för värdekonservatism, och vet att ämnet lämpar sig för föredrag/debatt.

Blodigt bränsle. Det senaste decenniet har biobränslen blivit ett nytt hopp för tredje världens regeringar, inte minst i Latinamerika. Etanol är en brasiliansk exportsuccé och biodiesel (palmolja) spelar just nu en stor roll i den colombianska regeringens försök att lyckas på världsmarknaden. Men med palmplantagernas rekordexpansion i Colombia tilltar inte bara skogskövling, monokulturproblem och katastrofer för ursprungsfolk – palmoljeboomen spelar också en mycket speciell roll i dagens kokainbekämpning och landets paramilitära trauma. Vem betalar egentligen notan för den rika världens nya miljöbilar?

Colombia - det eviga kriget. Våren 2007 rullades den största politiska skandalen på decennier upp i Colombia och frågan om vem som bär ansvar för de senaste tjugo årens blodbad är nu det trauma landet brottas med. Gerillan, paramilitären eller kanske den politiska klassen? Högerstyrda Colombia är hem för världens äldsta ännu pågående konflikt (den starka Farc-gerillan fyllde nyss femtio år) och med Bush var USA:s främsta allierade på den i dag allt rödare kontinenten. Men hur blir det nu med Obama? Hur ska man förstå detta fantastiska men vålds- och knarkdrabbade land? Varför blir det aldrig fred?

Krigets färskvara – Colombia, kriget, ungdomarna. Kriget i Colombia är långt ifrån slut, och användningen av barn och ungdomar som kanonmat blir bara vanligare. Medelåldern på rekryterna till gerilla och paramilitära grupper har nu sjunkit till 12,9 år och kollektiv tvångsanslutning till våldets logik är mer regel än undantag. Hur blev det såhär? Och vad säger ungdomarna/krigarna själva om sin situation?

OM SKRIVANDE:

Reportaget - återuppståndelsen. Mina tre böcker har alla en tydlig ambition att till form och teknik utveckla reportaget som genre. I och med den svenska krönikeboomen på nittiotalet var den berättande journalistiken länge marginaliserad av billig tyckjournalistik och tog sig mer uttryck i välskrivna böcker än i tidningar, men idag är gestaltande genrer där andra än skribenten kommer till tals tillbaka med nya magasin som Filter, Re:Public Service och expanderande utrymme i dagstidningarna och webbmagasin. Hur komponerar man ett dynamiskt reportage? Vilka är de vanliga fällorna? Hur undviker man dem?Och hur får man betalt för sitt arbete?

Utlandet - den nya frilansvärlden. Rapportering från olika delar av världens görs allt mindre av fasta utrikeskorrespondenter och allt mer av frilansare. Få redaktioner har råd med fast personal i olika delar av världen men behöver fortfarande rapportering. Resultatet har blivit ett ökat beroende av mer flyktiga relationer till resande frilansare. Vad skiljer utrikesrapporterande från inrikesjournalistiken? Vilka problem ställs man inför gällande etik, gestaltning, tolkning, etc när man skriver om människor och konflikter man vet rätt lite om? Och hur löser man dem?