Magnus Linton | Evil paradises

Av alla trender senkapitalismen skapat finns en som säger mer än andra om världens lätt desperata tillstånd: kloster-chic. Mest eftertraktade rum att boka för stilbyggande överklass i USA är inte en designhotellsvit i Bel Air utan en spartansk cell omringad av munkar, pottor och järnportar. I två år får man köa för en weekend på Mount Calvary Monastery, ett av världens alla benediktinerkloster som bjuder ut sina rum på den svällande hotellmarknaden för spirituell shopping . Vad, undrar Sara Lipton i antologin Evil Paradises – Dreamworlds of Neoliberalism, kan förklara samtidens växande efterfrågan på konceptuell asketism?

Bra fråga. Utan enkelt svar. Tillsammans med ett tjugotal författarkollegor har Lipton gett sig ut på intellektuell resa till de utopiska fickor i världen som skapats i och med de senaste trettio årens nyliberala genomslag. Turen går förstås till Dubai, där det artificiella arkipelagparadiset ”Island World” (Rod Stewart har köpt en ö och David Beckham en beach) nu får konkurrens av världens första submarina lyxhotell; till São Paulo, där bolagsledare befriat sig från folkkontakt och i dag pendlar mellan hem och kontor med helikopter; till Hong Kong, där gated communities modellerade efter Kalifornien attraherar livsstajlande kärnfamiljer via mäklarslogans byggda på kommersialiserade myter om det bekymmerslösa väst: ”Loosen your necktie, toss aside the Rolex, and see just how wonderful life is!”

I takt med att konsumtionsdyrkan blev en integrerad del av stadsplanering och arkitektur började politisk leverans av ”trygghet”, särskilt i urbana miljöer, på 1980-talet ske genom styrning och fördelning av rum – plats – snarare än genom kontroll av brottsutövare; borgmästare i rika och fattiga hörn av världen skapar numera lag och ordning via en sofistikerad produktion av miljöer som gör att folk med och utan pengar aldrig behöver mötas. Shoppinggallerior, villavärldar, semesterparadis och i vissa fall hela nationer – som Dubai – är skyddade enklaver som vuxit som svampar ur jorden i ett naturligt svar på att klyftorna ökat i nästan alla delar av världen.

Det intressanta med bokens besök i de mer eller mindre bisarra utopiprojekten är emellertid inte de nyrikas materiella konsumtionstörst utan den symboliska. På ett ytligt plan ser en växande trend att spendera weekender i kloster i stället för på lyxhotell snarast ut som en sund reaktion mot samtidens banala konsumtionscirkus, men det är – menar Sara Lipton – en felläsning. Om attraktionskraften i ett klassiskt gated community – sällsynt i norra Europa men numera vanligaste boendeformen för välbärgade minoriteter i mer marknadsanpassade samhällen – ligger i ordning skapad via homogenitet, exklusivitet byggd på selektion och tradition konstruerad av nostalgi så är det inte svårt att dra paralleller mellan inhägnade grannskap och de spirituella power nap klostren erbjuder. I själva verket, menar redaktör Mike Davis, handlar antologins alla inlägg om olika varianter av Rod Stewarts vilja att designa och bebo en egen ö; isolering, oberoende, individualism, pengar och frånvaro – som dygd och estetik.

Magnus Linton

Författare: Mike Davis (red)
Titel: Evil Paradises – Dreamworlds of Neoliberalism
Förlag: The New Press

Permalänk:

Kommentera